Deckare

“Hjälp” tänkte jag högt inom mig när jag var på väg hem från festen jag nyss var på.
Det hade inte varit någon speciell fest men visst vi hade haft kul och så men det var absolut inges speciellt alls. Jag har aldrig gillat att gå hem själv men jag har alltid hatat att vara här på den här stigen när det är mörkt och det är ju bara värre om man är själv vilket jag var just nu. Stigen var öde och på ena sidan var det åker och på andra var det träd och buskar. En kompis till mig sa att det var ett barn som blev kidnappat här och det var sent på en kväll men det hade varit på hösten och nu var det sommar men jag är inte mindre rädd för det. Jag gick snabbt och jag var hemma snabbt, jag bodde ju inte så långt därifrån. Tjejen som festen hade varit hos hade en stor gård och vi hade varit ute men det var ju inte så kul att gå hem, hade det funnits en annan väg hade jag tagit den men det fanns det ju så klart inte så detta fick väl gå bra och det gjorde det ju. När jag hade kommit hem så gick jag och la mig direkt.
Nästa dag låg jag bara hemma tog det lugnt och kollade på TV och data.  Dagen tog snabbt slut och snart var det skola igen.

Eftersom det hade varit många från klassen på festen var det mycket snack om den i skolan.
eftersom att jag inte var  sist från festen så  jag nog missat en hel del lät det som. Det var mycket snack om att det hade varit en kille där som inte var bjuden och som senan hade varit äcklig mot en tjej och hade tagit med henne hem. Ingen visste vem han var och det var ingen som vågade säga emot honom för han var äldre. Han breskrevs som stor och stark av klasskamraterna och alla tyckte jättesynd om flickan. När lektionen började så kollade jag mig runt i klassen om det var någon som saknades. När jag hade kollat på alla såg jag att en stol är tom och jag kommer snabbt på att det är Emma.
Emma och jag hade gått på samma dagis när vi var små och vi har alltid varit bra kompisar tills när vi började på denna nya skolan då hon hade börjat vara med lite mer tjejer och hon har blivigt lite annorlunda sen sist. Man har märkt att det har varit någonting som inte var rätt nu på senaste tiden.


YSTAD ALLEHANDA

Flicka fösvunnen
I går kväll var det en fest på en gård lite utanför Kivik, nu hittar man inte en tjej som var på  
festen. Polisen vill inte gå ut med detaljer men alla måste leta och om man ser en flicka i 15 års åldern men brunt hår, inte jättelångt hår så måste man kontakta polsen direkt!

Jag var väldigt ledsen inombords och när jag gick hem var jag orolig, tänk om hon inte skulle komma tillbaka. Shit vad hemskt det skulle vara. Jag hade älskat henne och nu är hon borta och kanske för alltid. Jag visste inte vad jag skulle göra. På vägen hem gick jag inom vägen som man måste gå för att komma till huset där festen var. Jag stannade och tog det lugnt, det var väldigt skönt efter en lång och jobbig dag i skolan. Efter ett tag hörde jag en signal, det lät som om det var någon som ringde på en mobil. Jag tog upp mobilen och kollade men ingen ringde och  jag lyssnade extra noga nu då jag hörde att ljudet kom från en buske i närheten. Jag gick dit för att kolla om det verkligen stämde, och det gjorde det. Jag ser en mobil och det slår mig att det är Emmas mobil.
Jag tar upp det och öppnar den och jag såg att hon har fått fem sms från sin mamma och två från sin pappa. Jag öppnar meddelandena från mamman då jag läser: hej mamma jag är på en fest och kommer hem imorgon, jag ska sova hos en kompis.

Svaret från mamman var: ok vem?

Jag visste att det inte var Emma som hade skrivit det för att hon hade aldrig skrivigt såhär. Hade hon skrivit till sin mamma hade hon beskrivit allt och sagt vem det var och vad dom gjorde och skulle göra. Jag blev ännu räddare nu. Vem skulle kunna göra såhär mot en tjej som är så snäll?hon har ju nästan aldrig gjort något dumt i hela sitt liv när jag inte har varit med. När jag hade  kollat runt om på området och inte hittat fler spår gick jag hem med mobilen och gömde den under min säng, ingen skulle få veta detta. Det var jag som ska reda ut brottet. Min bästa kompis David skulle inte ens få veta det även fast vi brukar berätta allt för varandra.

Jag kunde inte sluta tänka på det, jag kunde knappt somna på kvällen. Skolan dagen efter satt jag bara och tänkte på Emma, vad kunde ha hänt, var är hon, vem är hon med? Jag kunde ingenting och var helt borta hela dagen. Det enda jag gjorde var att tänka på hur det var med Emma och sen pratade jag lite med David som hade märkt att det var någonting som inte stämde med mig men jag sa bara att jag inte ville berätta. Efter skolan gick jag tillbaks till platsen jag hade varit på igår när jag hade hittat mobilen. Idag kollade jag extra noga och jag såg att på grusgången var det spår efter en Volkswagen och på storleken såg det ut som en skåpbil för det är bara den  som har denna storleken. Jag kom att tänka på att det såg ut som en ny modell och en nyköpt bil men var kunde han ha köpt den?
Egentligen  var det väl ganska självklart för det finns ju en stor Volkswagenbutik här i Kivik.
Det var väl klart att jag skulle gå dit och fråga om dom hade sålt en sådan här bil där på ett tag.
Jag gjorde det direkt för att jag visste att jag inte hade så mycket läxor och det skulle vara bra om jag fick reda på lite saker för då kan jag kanske börja tänka på annat också. Jag gick dit och frågade men dom svarade bara vad jag skulle ha det till och och jag kunde ju inte berätta för då skulle dom berätta detta för polisen och det ville jag inte. Jag ville lösa detta själv.

När jag var i skolan nästa dag märkte jag att det var någonting konstigt med David men jag tänkte att jag inte ville lägga all min tid på det och att jag skulle koncentrera mig på Emma istället det var mycket viktigare nu så kunde jag ta David sen när jag hade rätt ut detta. Eftersom att jag inte fick någon information från Volkswagenbutiken igår visste jag inte riktigt vad jag skulle göra Visst jag kunde ju gå ut till en stor väg och vänta och kolla om det kom en sådan bil med det orkade jag inte. Så mycket tid hade jag inte. Jag hade ju trots allt ett annat liv också, jag måste plugga m.m. VI har ju matte prov på fredag och det är ju onsdag och jag har inte pluggat någonting än. Det skulle vara ett stort prov och alla eleverna var rädda för det så jag stack hem och började öva inför det. Dagarna gick och provet närmade sig men jag hade inte fått in fler ledtrådar men jag brydde mig inte lika mycket längre. Mamma hade lovat att om jag hade alla rätt på detta matteprovet skulle jag få en ny mobil och det ville jag ha väldigt mycket.
Jag hade tjatat i flera månader efter det men hon hade sagt att det är för dyrt och att jag fick vänta med det.

Nu var det bara en dag kvar till provet och jag hade  nog aldrig varit såhär nervös innan. Vår lärare hade sagt att det skulle bli ett av dom största proven vi har haft. Det skulle bli tufft och jobbigt men det kändes som att kunde det nu och om jag bara repeterar allt i kväll så hade jag nog många rätt på provet. Jag hade gjort allt inför provet och kunde vart enda tal i hela boken men ändå var jag osäker. Jag ville så mycket ha en ny mobil och det hade varit som en dröm för mig att bevisa för alla att jag kan. För jag har alltid varit den i klassen som alltid får sämst på alla prov och knappt kan någonting och alla andra i klassen skrattar alltid åt mig när jag säger vad jag fick för resultat på provet. Men nu äntligen skulle jag få bevisa att jag kan faktiskt, jag är inte så dum. Jag gick och la mig tidigt så att jag skulle vara pigg till provet och inte sitta och sova. Provet skulle vara på morgonen och jag hade ätit en rejäl frukost så att jag skulle orka.

Nu satt vi där, alla var nervösa och spända, rummet var tyst och det enda som hördes var lärarens fotspår in i klassrummet det enda som fanns på bänkarna var pennor och suddi. Vissa hade linjal och miniräknare men inte alla. Jag var en av dom som hade allt och det kändes skönt för man skulle nog behöva alla delarna. Efter en stund delade vår lärare ut provet, det kändes som en evighet. Men jag ville börja nu och det skulle jag. När jag hade gjort dom första uppgifterna så kändes det lätt, det var precis vad jag hade tränat på och det var skönt, men så kom jag till A-uppgifterna och det började kännas mycket svårare men det var ändå rätt lätt för jag hade pluggat otroligt mycket och det gav ju resultat. Det kändes som att jag skulle få alla rätt och när jag hade gjort alla uppgifterna kändes det otroligt bra. Nu kunde jag bara slappna av och ta det lugnt resten av lektionen och vänta på att alla skulle bli klara. Det kändes skönt att vara klar innan lektionens slut för det brukar jag inte vara så jag brukar då stanna kvar på rasten och skriva. När jag lutar mig tillbaks i stolen och kollar runt i klassen ser att det bara är vissa som är klara. Men så plötsligt ser jag att det är någon som sitter på den stolen längst fram som har varit tom  hela denna veckan. Jag kollar noga på henne då jag kommer på att det är Emma. Jag blev helt förvånad och visste inte vad jag skulle ta mig till. Hur hade hon kommit tillbaka och vem hade hjälpt henne och vart var hon? Jag satt och kollade på henne tills lektionen var slut då jag gick ut på rast. När jag kommit ut märkte jag att alla i klassen redan var ute för jag tog det lite lugnt och alla stod i en ring. Först trodde jag att dom stod och pratade om provet men när jag hörde vad dom sa ångrade jag mig ganska snabbt. Jag kollade noggrannare då jag såg att det var David som var i centrum och närmast stod Emma. Jag kände mig utanför och det brukade jag inte. Det brukar vara David som är utanför; hur kan han vara så poppis helt plötsligt?

Nu började lektionen och den gick snabbt. Det enda vi skulle göra var att skriva på vår berättelse och sen fick man gå när man hade skrivit en halvtimme. När vi skulle gå hem brukar jag ha följe med David och så även idag. På vägen sa vi ingenting till varandra och det brukar vi. Vi brukar snacka hela tiden i vanliga fall. Idag var det helt tyst tills han frågar:
-Varför har du inte sagt någonting till mig?
-Vadå vad har du gjort, jag fattar inte!
-Jag har räddat livet på Emma och du kan inte ens säga grattis!
Jag hostade till och tänkte efter, efter det bara gick jag iväg från honom och han gick ett annat håll.

När jag hade kommit hem kändes det tomt och jag visste inte vad jag skulle göra.
-Hur hade han kunnat rädda Emma?
När jag hade tagit någonting att äta la jag mig och jag vaknade upp av att mamma hänger över mig och ropar att jag ska till skolan. Jag tog på mig kläder och gick ner och tog fram en tallrik yoghurt  och satte mig och började äta då jag såg att tidningen låg på bordet och jag tar den och kollade på första sidan där det stod “Hjälten som räddade liv på en flicka som blev bortförd förra veckan men nu är tillbaks på grund av den lille killen som räddade henne” nedanför var det en stor bild på David och Emma när dom stod och höll om varandra med varsett stort leende. Jag var besviken och det kändes konstigt men ändå skönt. Det viktigast var att hon var tillbaks och att det gick bra för mig på provet. När jag kom till skolan var det samma ring som igår och jag hörde att David kollade på mig och sa:
-Det var inte bara jag som löste allt, det var Jacob också! Han hjälpe mig med alla ledtrådar.
Jag hörde skrik och alla sprang mot mig, nu var det jag, David och Emma som var i mitten och alla bara älskade läget. Det var skönt och rasten gick och när vi kom in igen skulle vi få tillbaks provet. Dom delade ut till alla och sist mig. När jag kollade på det såg jag att hade fått 42/42. Alla rätt, klasens hjälte och det var helt fantastiskt. Jag älskade livet just nu!

När dagen var slut frågade Emma om vi inte kunde va en stund?
-Det är klart vi kan svarade jag, jag har din mobil också.
Hon blev glad och gav mig en kram. Sen går vi hem till mig och har det kul hela eftermiddagen. När mamma kom hem och vi skulle äta skulle Emma gå och innan hon lämnade huset gav hon mig en puss och det kändes helt underbart. När mamma kom hem och fick veta att jag hade fått alla rätt frågade hon om jag ville ha en present. Jag svarade ja! Precis då kommer pappa in med en påse och ger mig den. Jag kollar i den och jag blir hel övarlycklig. I den ligger den nyaste mobilen med med fritt internett i hela Sverige, fria sms i hela Europa och jag ringer fritt till min mamma och pappa.
Denna dagen har nog varit den bästa dagen i mitt liv!