-AJ!
Oroligt sprang jag allt vad jag kunde för att kolla vad det var. Det lät som att syrran skrek i
uthuset. När jag kom dit såg jag att det var hon som satt på en gunga som vi har satt upp i en regel i taket. Jag såg att min far stod bakom henne, han var helt illröd i hela huvudet.
Jag anade att han precis hade slagit henne. Jag frågade vad som hade hänt. Jag fick inget svar, det enda jag hörde var fars och syrrans flåsande i rummet och kattens jamande efter mat.
Jag frågade en gång till vad som hänt, inget svar då heller.
Rätt vad det var blev far ännu mer röd i huvudet och skrek:
-Jag fattar inte att ni kan vara så lata!
-Jag fattar inte att ni kan vara så lata!
Han sa:
-Ni gör fan ingenting för detta hemmet, vi gör allt för att ni ska ha det så bra som möjligt men får vi någonting tillbaka för det?
Han gick fram till mig och jag kände mig kall i hjärtat, jag kände hans varma handflata mot min kind och fick genast ont i hela kroppen.
Det blev helt tyst i hela rummet, far gick in i det stora huset och in i köket där mor stod och bakade bröd.
Där ute i uthuset satt fortfarande jag och syrran helt stilla. Jag var jättechockad, far hade alltid varit så snäll och hjälpt oss med allt och nu slog han oss. Jag frågade syrran vad som hände. Hon svarade med en svag och mesig röst:
-Jag vet inte riktigt men han bara kom in här illröd i huvudet och började skrika att vi var så jävla lata och sen slog han mig, jag skrek allt vad jag kunde och sen kom du.
Vi satt kvar en liten stund men sen så gick vi in i huset och kollade vad som hände.
Pappa låg på köksbänken och vilade, det såg ut som att han redan hade somnat.
Jag frågade mamma vad han gjorde och hon sa att han bara kom in och la sig på bänken och vilade sig.
Den dagen hade varit väldigt konstig så vi var tysta på eftermiddagens arbete.
Mitt arbete var att jag skulle gå ut i skogen och hugga ner en gran till vintern, men det var ju ganska långt dit för det var ju sommar nu.
När pappa skulle komma och titta om jag skötte mig så låg jag och drömde för mig själv i en stor hög med jord som jag hade gjort som en säng.
Min pappa blev jättesur och skrek till mig att om jag inte är borta imorgon blir det synd om mig.
Jag vaknade innan solen hade gått up så jag visste att det var tidigt på morgonen, jag skrev ett brev som jag gömde under min syrras kudde, i det stod det följande:
Hej då, jag har valt att lämna gården och ska försöka få ett arbete som dräng hos grannbonden Olsson, någon här i huset vet mer varför jag flyttade men jag säger inte vem, men den personen vet mycket väl om det. Jag saknar er redan, jag hoppas att ni får det bra i era liv för jag ska göra det bästa med mitt liv.
Från er älskade son Nisse
När jag hade skrivit brevet började jag min resa ut i ”friheten”, jag gick långsamt och visslade på en melodi som jag kom på när jag gick. Jag gick längs en liten väg mot granngården då jag såg att bonden kom med en häst och vagn med hö på. När han kom fram till mig tog han mig i kragen och drog upp mig på vagnen och sa till mig att ”du ska vara dräng hos mig” jag blev glad när han tog upp mig men jag blev samtidigt ganska rädd.
När vi kom fram till gården visade han mig var jag skulle sova, det var ett gammalt rum som låg bredvid stallet. Jag såg att det fanns två sängar, jag frågade storbonden om det var någon annan som också var dräng på denna gården?
-Ja det är det, han är nere vid åkern och skördar nu, du kan ju gå ner och hälsa på honom så att du vet vem det är i kväll när ni ska sova.
Jag tackade så mycket och gick ner till åkern där den andre drängen jobbade.
På vägen dit så såg jag det stora huset och blev ganska så förvånad, det var ett stort trähus, det var rött med vita knutar. Det var mycket större än vårt hus på gården därhemma, det var säkert två våningar och ett stort matbord där vi alla skulle sitta och äta. Jag fortsatte ner mot åkern. När jag kom fram till en stenmur och såg en åker bakom, gick jag försiktigt fram till muren och satte mig och vilade en liten stund, jag var jättetrött efter dagens långa promenader.
Efter ett tag reste jag mig och kollade vem det var som skulle ligga bredvid mig på nätterna,
jag blev lite chockad när jag såg honom, han var ganska tjock, hade mörkt hår, en grå långärmad tröja och ett par bruna byxor. Man kunde inte se vad han hade på fötterna, men antagligen var det trätofflor.
Med ett stort leende sa jag ”hej” till honom och han vände huvudet direkt mot mig och svarade:
-Hej, vem är du?
Jag svarade att vi skulle sova i samma rum och att jag också var en dräng.
Han frågade om jag ville följa med honom och ta ett äpple från grangården för att det blev ingen mat i dag i heller. Han verkade väldigt snäll så jag svarade att jag ville följa med. Det var inte så långt dit och vi hade det jättekul och snackade hela tiden. Han lärde mig vad man inte skulle göra till storbonden för om man gjorde det så blev han jättearg på en. När vi kom tillbaka satt vi uppe och snackade lite innan vi gick och la oss. Jag kan lova att jag var så trött att jag somnade innan mitt huvud hade nuddat kudden.
En månad senare
Jag steg upp ur sängen och såg att Erik som den andre drängen hette fortfarande låg i sin säng och sov. Jag satte mig upp i sängen och kände att solens strålar genom fönstret kom rakt i ögonen på mig och det var en skön känsla i hela kroppen.
Jag tog på mig mitt linne och mina byxor. Jag gick till dörren och tog på mig mina trätofflor och gick in i det stora huset. På bordet såg jag att det stod en stor gryta, jag gick närmre grytan för att se vad som fanns i den, det var massor med gröt. Runt bordet satt alla som bodde i det stora huset, alltså hela familjen.
Jag frågade varför dom hade gjort så mycket gröt, innan hade dom bara gjort så att det räckte till familjen och det som sen blev över fick vi drängar. Jag fick inget riktigt svar på min fråga så jag frågade igen. Men denna gången reste sig herr Olsson upp och gick fram till mig, när han var ända framme vid mig så kände jag hans knytnäve mot min kind och han sa:
-Du skulle inte varit här nu, du skulle varit ute på åkern och jobbat. Gå ut och jobba!!!
Jag hade bara stirrat ner i golvet när han sa det men när han var klar kollade jag försiktigt upp på honom. Då såg jag att hans högra arm pekade rakt ut och hans finger pekade mot dörren.
Han puttade mig och sa igen att jag skulle gå ut och jobba.
Jag gick ut genom dörren och på väg till åkern där jag skulle jobba märkte jag att magen kurrade och att jag var jättehungrig. Jag såg ett äppleträd lite längre fram på vägen. Jag gick dit och såg att det inte fanns några fina äpplen när jag kände att det började kurra i min mage igen. Jag måste ta ett äpple, tänkte jag.
När jag hade ätit upp äpplet var jag lagom framme vid åkern. Jag började genast jobba och efter ett tag började jag känna mig lite konstig i magen, jag fortsatte att jobba för att om jag inte jobbade skulle herr Olsson bli jättesur och smälla till mig på käften.
Efter en lång tids arbete kände jag mig ännu sämre i magen och det kändes som att jag aldrig hade mått så dåligt i hela mitt liv.
Jag kände mig lite svimfärdig så jag la mig ner och vilade mot stenmuren.
Jag vaknade med en stor smäll i magen och tappade andan för ett tag och blev väldigt förtvivlad för jag såg att det började bli mörkt, jag tänkte att jag måste ha sovit väldigt länge.
-Gå in och lägg dig i din säng nu istället så att du kan vakna tidigt i morgon bitti istället.
Jag har mycket som du ska få göra då, röt herr Olsson. Jag gick in till mitt rum och mådde fortfarande dåligt. Jag la mig på min säng och började fundera, jag funderade på hur min familj hade det. Jag kom fram till att dom har det bra utan mig. Jag funderade på att jag inte kunde stanna på denna gården, jag fick ingen mat, dom slog mig och jag mådde inte bra. Jag kom på att jag kunde flytta till staden, där sades det att alla hade det bra och att man kunde få jobb. Jag kom på att jag skulle gå upp tidigt nästa morgon och sticka iväg in till staden. Jag visste att det var långt till staden, det hade min far berättat för mig när jag bodde hemma och var liten, så det skulle nog ta två dagar om jag gick i ett ganska så bra tempo. Jag var tvungen att få sova över någonstans på vägen kom jag på.
Jag gick och la mig så att jag skulle orka hela vägen till staden. Jag skulle ju gå tidigt i morgonbitti.
Jag vaknade innan solen hade gått upp. Jag tog på mig mina kläder och mina skor. Jag stoppade ner alla mina saker i min byxficka och gick ut för att gå iväg mot staden. Jag gick in i huset för att ta med mig lite mat på resan. Jag smög försiktigt in i huset, när jag kom fram till köket öppnade jag skafferiet och kollade vad dom hade hemma. Där fanns inte så mycket så jag fick ta med mig lite bröd, sill, nötter och torkade bär. Jag la det i ett litet tygstycke som jag hittade ute i ladan, jag knöt ihop det så att det inte kunde ramla ut. Jag gick ut ur huset och började gå mot staden, när jag hade kommit en bit så såg jag en liten gård och eftersom att jag behövde någonting att äta och det var bra om jag sparade på min mat som jag hade tagit från gården. Jag gick och knackade på dörren och det kom en gammal dam ut och frågade vad jag ville. Jag sa att jag ville ha någonting att äta och någonting att dricka.
-En sådan stilig karl som du ska väl kunna få någonting, stig in, sa den lilla gumman. Jag fick lite mat och sen gick jag vidare, jag gick förbi många hus och dom flesta var röda trähus med vita knutar precis som på den gården där jag var dräng förut. Jag hade gått en lång stund då jag märkte att det hade börjat mörkna. Eftersom jag gått på en liten väg inne i skogen så var det bara att gå in en liten bit i skogen och lägga sig under ett träd. Man jag tänkte att desto längre jag går i dag desto mindre behöver jag gå i morgon, så jag fortsatte gå en liten stund till. Jag blev riktigt trött och var tvungen att gå in och lägga mig under en gran. Jag somnade direkt för att jag var så trött men jag vaknade vid ett par tillfällen på natten för att det var så kallt.
När jag vaknade dagen därpå kände jag mig väldigt pigg och ville genast börja gå mot staden och det gjorde jag. När jag hade gått en bit så kände jag mig lite hungrig så att jag tog upp lite mat från påsen som jag hade på ryggen och satte mig på en sten och började äta. När jag hade ätit upp så fortsatte jag att gå mot staden. Efter ett tag så hörde jag ett väldigt brus bakom mig och jag kollade bak för att kolla vad det var. Det var två stora hästar som drog ett stort lass med hö. Uppe på höet satt en gammal gubbe som var lite tjock men verkade väldigt snäll. När han kom närmre mig så frågade han vart jag var på väg. Jag svarade att jag var på väg in till staden. Han svarade att han också var det och att jag kunde åka på hans hölass. Jag blev jätteglad och hoppade upp på hölasset. När vi hade kommit en bit så såg jag att trädtopparna slutade och att stora hus och skorstenar kom istället. Väl framme så sa han att jag fick gå därifrån för att han skulle in på en liten grusväg till vänster. Glatt började jag att gå in mot centrum. Efter ett tag började det att komma trähus och sen kom det stenhus och sen kom det gods och gårdar. När jag kom ända in i centrum kom det stora byggnader som jag anade att det var stora fabriker och det var stora skorstenar som det kom massor med rök från som bara försvann i ett stort svart moln upp i luften. Väl inne i staden märkte jag att det började bli mörkt och det skulle vara bra om jag hittade någon plats att sova. Glad men lite trött gick jag in i stadens kärna för att hitta en plats att sova. Plötsligt hörde jag någon kalla på mig och jag vände mig om för att kolla vem det var. Det var han som hade hölasset och som var lite tjock. Han frågade vad jag skulle göra här i stan. Jag svarade att jag skulle försöka att hitta ett jobb och ett boende. Efter ett tag började jag att undra varför han ropade och kallade på mig, så jag frågade honom. Han svarade att han var så ensam så han ville att någon skulle vilja bo hos honom. Jag blev jätteglad och sa att jag ville bo hos honom.
Han blev glad och jag blev glad så vi gick hem till honom. Han sa att han kunde fixa ett jobb till mig för att han kände en gubbe som var chef för en stor smedja. Det verkade som om ett jätteroligt arbete och jag sa till honom att försöka fixa jobbet så snart som möjligt. Han sa att han kunde fixa det till näst måndag. Det var tisdag idag så det var inte jättelång tid kavar tills jag kunde börja jobba på smedjan. När jag vaknade nästa morgon så åt vi en stor god frukost. Han sa att eftersom jag bodde hos honom och fick mat så kunde jag jobba hos honom så länge tills jag fick egna pengar och kunde betala lite till honom så att jag kunde få mat varje dag. När vi gick ut för att jobba var jag lite rädd för att han skulle vara lika taskig som herr Olsson, men det var han verkligen inte. Jag behövde inte göra så mycket och det jag behövde göra var att köra hästarna och kossorna till rätt hage eller till rätt stall.
Tiden gick snabbt och äntligen så var det måndag och jag skulle gå till jobbet. När jag kom dit så sa alla hej och jag hälsade tillbaka. När jag kom fram till chefen så hälsade jag extra fint och han frågade vad jag ville göra här på smedjan. Jag svarade att jag ville tillverka vapen till exempel svärd som man kunde ha i strider. Han blev glad och sa att det var bra för att dom hade inte så många som jobbade med det och att det var många som ville ha det. Det var jättekul på jobbet och jag har nog inte haft det roligare i hela mitt liv. När jag gick hem från jobbet längtade jag redan tills nästa morgon då jag ska gå till jobbet igen. Jag tänkte att så här vill jag ha alla mina dagar i mitt liv tills jag dör.
En dag när jag gick till jobbet som vanligt var jag extra glad och på jobbet gick det väldigt bra och det var jätteroligt. När jag skulle gå hem så gick jag in om torget och kollade.
Det var en stor marknad och det var massa skrik och skrän. När jag kollade lite mer noggrant såg att det var tre kvinnor som stod och sjöng, jag lyssnade vad dom sjöng om och låten handlade om deras dåliga liv. Innan dom ens hade slutat sjunga så ställde sig prästen upp och började prata om att man skulle gå till kyrkan och inte lyssna på allt annat trams.
När jag var på väg bort från torget såg jag några flickor som sålde apelsiner. Jag såg att det kom fram män och ville köpa. När han hade fått sina apelsiner så gick kvinnan och mannen bakom ett hörn. Nyfiken som jag var gick jag så klart bakom hörnet och kollade, där såg jag att mannen låg på kvinnan och jag kände direkt att jag skulle gå där ifrån och det gjorde jag snabbt som attan. Jag gick hem till gården där jag bodde och tänkte att jag aldrig skulle köpa apelsiner i hela mitt liv. Jag tyckte att tiden här hade varit fantastiskt och att jag verkligen hade hittat rätt i mitt liv.
Det var så här jag levde i resten av mitt och jag har aldrig ändrat mig.
