Hej jag heter Max och är 15 år. Jag har inte ett jättebra liv och har aldrig haft, jag har alltid varigt mobbad både i skolan och utanför. Jag har aldrig haft en riktigt bra kompis. Den som har varigt snällast mot mig var min farfar och jag älskade honom. Men nu ska jag börja berätta om mitt liv.
Det började redan när jag bra var fem år. Det var jul, alla var glada och festade men som ni kanske vet så är det ju alltid barnen som är gladast av dom alla på julafton. Detta var en sådan jul där det var mycket snö och det var kallt ute, jag har nog aldrig sett så mycket snö i hela mitt liv. Alla tyckte det var för kallt men vi barn bara älskade det. Men så kom den tiden då det var pakets öppning och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det kändes så speciellt för det är denna dagen som man har väntat på hela året och äntligen så är den här. Jag började att öppna paketera en efter en och när jag hade öppnat alla utom ett så gick jag fram till det paketet och läste på lappen som hängde i ett snöre runt paketet, det stod: Till Max från din älskade farfar. Redan då älskade jag honom och det skulle vara så kul att öppna det paketet. Jag tog paketet och satte mig i soffan, jag tror inte att min rumpa han nudda soffan fröen jag hade slitit upp paketet. När jag såg vad det var så visste jag inte riktigt vad jag skulle säga, farfar såg att ansikte och han fattade nog direkt att jag inte gillade paketet, då han säger att det är en väldigt speciell sak och han tyckte den var väldigt fin. Visst, den var fin men jag fattade fortfarande inte riktigt varför han hade hett mig en sådan sak.
Tio år senare:
Jag har fortfarande inte förstått var jag skulle använda det, men så en dag.
Jag gick till skolan precis som vanligt, jag hade paketet av farfar i höger bakfick som alltid om jag skulle komma på vad jag skulle ha den till. När jag kom till skolan så kom dom killarna som alltid hade mobbat mig men denna gången var det fler, jag blev rädd och dom sprang mot mig. Hade detta varigt som alla andra dager hade jag bara stått kvar och fått stryk men jag kände att detta var en speciell dag, så jag sprang men dom sprang efter mig. Vi sprang långt men dom hade fortfarande inte hunnit ikapp mig. Jag sprang in i en stor skog som jag aldrig hade varigt i förut, lite dumt kanske om dom skulle hinna ifatt mig. Jag sprang ifrån dom inne i skogen och jag hörde att dom skrek till mig att jag skulle vara försiktig för att det har alltid varigt en massa skräck historier från denna skog.
När jag hörde det så tänkte jag att dom bara skojade med mig och jag fortsatte att springa. När jag kommit en lite längre bit in i skogen så blev jag trött och började gå, det började också att bli smalare stigar som jag gick på och helt plötsligt så tog alla stigar slut men jag kända att jag ville fortsätta gå och det var det jag gjorde. Efter ett tag när jag gått i skogen så ser jag ett stort slott, man detta slottet var inte som sådana slott i filmer och sådant utan detta var ett alldeles mörkt slott med få små svarta fönster utan något ljus i.
Jag tvekade men så kände jag på paketet som jag hade fått från morfar då jag tänkte att detta är min dag och jag ska gå in i slottet. Jag kom upp på den stora verandan och tänkte öppna dörren, jag kände på dörren och efter ett litet ryck så for den upp med ett litet gnissel.
Jag gick in i slottet då jag kände att det var någon som följde efter mig, jag kollade bakom mig men ingen var där. Jag gick in i ett rum där dörren stod öppen men i det rummet fanns det ingenting, bara en stor gammal trappa av svart trä. Jag var tvungen att gå upp för trappan och när man gick på trappstegen så knakade det och det ekade i hela huset. När jag kom upp för trappan så ser man bara en lång korridor och längst bort en dörr. Jag gick ganska snabbt bort till dörren och ryckte i den men den var låst. Jag som så gärna ville gå in i det rummet. Jag tänkte först: aja jag får väl gå tillbaks till skolan då jag tänkte på att den nyckeln jag fått av farfar när jag var fem kanske passade i detta håller. Jag testade nyckeln och den passade perfekt o det lilla hålet, jag vred om och dörren öppnade sig.
Jag försökte att gå in i rummet men istället för att komma in i rummet så kom man till ett halt annat ställe. Det var så vackert, det var blommor,växter och träd nästan överallt. Jag kollade ner på mina fötter och dom var alldeles röda, hala min kropp var röd. Jag testade att gå in i skogen och det gick, jag försökte att hänga mig i ett träd för att det brukade dom coola kollarna i klassen göra, det hur bra som helst och jag kunde bara dra mig upp utan några som helst problem.
Jag klättrade fram som en apa i träden och det var helt underbart. När jag hade kommit en bit in i skogen så set jag en hel drös som är lika dana som mig, jag försöker gömma mig och kolla efter mig efter ett tag så får en syn på mig och pekat åt mitt håll. Alla kolar mot mig och alla säger i kör: Äntligen har han kommit, våtan mästare är här, han kan hjälpa oss att vinna kriget mor mänskligheten.
Jag hoppade ner till dom och dom hyllade mig som en hjälte. Det kommer fram en kille till mig och säger att han heter Marc. Vi börjar och snack, han var jätte snäll och efter ett tag säger han till mig att mänskligheten inte vill ha dom längre och att dom skulle attackera i morgon bitti. På kvällen så satt alla uppe och grillade korv runt en stor läger eld, tills en sa att vi behövde sova om vi ska orka vinna över människorna i morgon. Alla gick och la sig och jag somnade direkt. Alla som när människorna kom och började anfalla oss. Dom hade alla nymodigheter men vi hade bara våra djur och varandra. Helt plötsligt hade en av våra ledare öppnat en stor grotta som var nere i marken och det kom ut så många fantastiska och starka djur. Människorna var ganska små eller så var det vi som var stora. Min nyckel som jag hade fått av farfar hade helt plötsligt blivit en pilbåge och jag kunde skjuta ner massa människor. När vi hade dödat alla människor förutom ett stort luftfartyg och alla fåglar drakar och allt flygande kom ner till oss på marken och vi hoppade på dom och flög upp till skeppet, alla vi var ca etthundra med var sett flygande hjul. Alla flög upp mot skeppet och dom följde efter mig, jag var som en ledare och jag hade fått den största draken. Alla föll på skeppet och vi van hela kriget.
Jag är fortfarande kvar i den fantastiska värden och jag är jätte bra kompisar med alla och jag har nu förstått att farfar var den bästa personen i mitt liv och han gav mig den bästa paketet som man kan få.
Nu är farfar död och jag begravde honom i den nya världen som jag lever i, jag är och pratar med honom varje dag för jag vet att han hör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar